Dags att möta spöket under sängen?

När jag gick i årskurs åtta var det en tjej i klassen vara farmor skulle åka bort över helgen och hennes stora hus skulle därmed stå tomt i två-tre dagar. Den här tjejen, S, hade fått lov att låna hela huset för en natt så att hon kunde ha en tjejkväll där. Vi var nära vänner på den tiden och jag blev inbjuden tillsammans med några andra flickor ifrån klassen. Det skulle bli Tacos, prat, skratt och film. Skräckfilm.

På den här tiden hatade jag skräck och allting runtomkring detta ämne, men nu var jag alltså fast i ett gigantiskt hus, nästan mitt ute i ingenstans med fyra andra tjejer som inte ville någonting annat än att se två skräckfilmer den kvällen.

Long Story Short:

Vi såg bara en av filmerna, nämligen The Grudge.

Tro mig när jag säger att det inte är en film att börja med om man vill ge sig in i skräckfilmsvärlden. Mer än så säger jag inte, dem orden bör räcka tycker jag. Under nästan en vecka så kunde jag inte gå någonstans ensam utan att ständigt vända mig om för att se om det var någon bakom mig.  Denna kväll fick jag dock för mig att jag skulle googla efter bilder från den nämnda filmen och visst gick det rysningar längs ryggraden. The Grudge var väldigt välgjord och de två uppföljarna vill jag inte ens drömma om. Jag kan däremot inte riktigt förstå varför jag valde att googla efter bilder, kanske är jag redo att möta spöket under sängen? För en kort sekund funderade jag dessutom på om jag skulle se filmen på nytt, fast det vette katten om det är en sådan bra idé egentligen.

Oj, vad jag svamlar.

Min poäng är att... Jag tror jag har glömt. Typiskt mig, jag borde nog sluta vara så tankspridd precis hela tiden. Jag borde för övrigt försöka få bort den där vita ramen som ligger runtom bilderna. Den är otroligt ful i mina ögon.

Har ni något spöke som lurar på er?